Känner mig som världens sämsta hundägare

Hade idag en tid hos veterinären för att hon skulle få ett pass och bli vaccinerad mot rabies och kennelhosta. Jag vet, världens bästa veterinär som tar emot på en söndar fast det inte är superakut. Hon frågade om allt var bra med Savona och jag sa ja men ville att hon skulle kolla på hennes öron då jag upptäckt att det lite kluckade när jag klappade henne vid öronen för någon dag sedan och ja det var öroninflammation.

Tror jag måste ha en väldigt tålig hund, för hon har inte kliat sig eller skakat ovanligt mycket på huvudet, inte heller har hon reagerat när jag klappat henne runt öronen eller då jag upptäckte kluckandet tryckte försiktigt för att se om hon reagerade . Hon har även varit pigg och haft mycket energi. Det enda som jag kan tycka är att hon kanske inte har hört lika bra men samtidigt brukar hon stänga av öronen lite nu och då men nog har hon reagerat som vanligt när det tillexempel vankas fika… Jag har en hund med samma selektiva hörsel som jag själv har :) Lyssnar på det som är viktigt det andra kan man ta en annan gång…

Hon har fått sin första omgång med örondroppar 5 till 10 droppar, två gånger om dagen vilket hon inte var helt förtjust i så det kommer att bli roliga 10 dagar…

God natt!

 

God natt

Har varit en lång dag för både mig och Savona så hon har gott och lagt sig för kvällen och vägrar ta en kvällspromenad så det är nog bäst jag gör samma sak.

God natt!

Oj så det kan gå

Vaknad att det lät lite konstigt på golvet bredvid min säng. När jag tittar ner över kanten ser jag en yrvaken hund som tydligen ”trillat” ut sängen. Hon låg med halva kroppen på golvet och den andra i sängen och såg lite fundersam ut innan hon lyckades sätta sig upp för att sedan lägga sig tillrätta igen. Det är tur att hon inte har någon hög säng att tala om…

Savona ska vara med min mamma hela dagen då jag lovat att gå på Gröna Lund med min systers tre barn. Hoppas jag överlever ;)

God morgon och ha en riktigt skön dag!

Hit

På kvällspromenaden fick vi passa på att öva lite inkallning då kvarterets hare var ute på promenad :) Savona var riktigt lyhörd och efter ett tag blev det svårt att träna inkallning då hon inte vek en millimeter från min sida. Kändes lite som att hon tyckte det var onödigt att gå ut i kopplets fulla längd för att sedan bli inkallad när hon kan gå precis bredvid och få godis ändå… frågan hon ställde var snarare varför inte godiset kunde komma hela tiden när man är så duktig och går så fint!

20130627-235129.jpg
En tjej som är väldigt frågande när matte lämnar för att gå ut och äta middag när hon precis kom hem.

Hur man inte gör

Söndagen tillbringade jag och Savona ute i skogarna på Värmdölandet tillsammans med shiborna My, Kurre och deras ägare Linda. Tanken var att My och Kurre skulle få pröva att viltspåra.

Jag och Linda begav oss ut i skogen med hundarna för att lägga spår. Hundarna satt snällt och väntade men Savona var taggad och tyckte att det tog lång tid, hon visste vad som var på gång och ville gärna börja på en gång…

När vi skulle lägga spåren fick Linda gå först och dra rådjursskanken och sätta upp markeringarna och jag gick efter med blodet. Samarbetet var det inget fel på men vi var nog lite för okoncentrerade, markerade lite dåligt och la lite för långa spår till nybörjarna. När vi la det första spåret glömde jag bort att använda RunKeepern men kom ihåg det på de sista två spåren.

Efter spårläggandet tog vi en promenad ner till sjön så hundarna fick bada, dricka lite vatten och vi fick lite kaffe! Det var en riktigt varm dag men också många myggor vilket gjorde att långärmat var ett måste varför svetten rann ganska fint efter spårläggandet…

Väl tillbaka vid startplatsen så fick Kurre börja med spår nummer ett. Linda har inte haft Kurre så länge och han har några år på nacken så om han hade spårat tidigare visste vi inte. Linda presenterade spåret och Kurre analyserade noggrant den första blodsdroppen och verkade fundera om det var tanken att han skulle stå där men så började han sakta att arbeta sig framåt med stor noggrannhet. Det syntes även på honom att han började tycka att det blev jobbigt att koncentrera sig efter ett tag men tog sig hela vägen fram till skanken och blev väldigt förtjust i den, kanske lite för förtjust men lämnade tillbaka rådjursklöven lite motvilligt. Att han inte hade viltspårat tidigare i sitt liv känns det som att vi kan vara säkra på med tanke på hans sätt i spåret.

Sedan var det dags för lilla My som heller aldrig spårat tidigare och som bara är ett år. Linda presenterade spåret och även hon analyserade blodsdroppen noggrant innan hon sakta började arbeta sig framåt. Mitt i spåret dök en skalbagge upp som fångade My’s intresse vilket gjorde att hon tappade koncentrationen och när hon sedan började igen var det inte lika självklart och det var nu som det visade sig att vare sig jag, Linda eller RunKeepern kunde hjälpa oss att hitta fram till skanken så det var bara att erkänna oss besegrade. My fick avsluta sitt spårande då hon verkade väldigt trött och vi hämtade Savona som fick göra ett försök och ja hon hittade framtrots att vi nu sprungit fram och tillbaka över delar av spåret.. Kände mig riktigt stolt över min duktiga tjej!

Som en liten reminder till mig och alla andra förvirrade spårläggare… börja med ett kort spår första gången (inte över 150 meter snarare max 75 meter), sätt upp många markeringar (inte bara tre stycken på hela spåret när det är en ny hund), koncentrera dig när du lägger spåret på vart du går och hur det ser ut! och sist men inte minst dubbelkolla att den app du tänker använda faktiskt fortfarande fungerar som den gjorde innan du uppdaterade. Kan lugnt säga att RunKeepern nu åker ut efter senaste uppdateringen då det inte längre kommer upp någon markering på den ”gamla” kartan vart man befinner sig i förhållande till spåret, helt värdelöst!

Så hade vi spår nummer tre kvar som var tänkt att Savona skulle ta men vi bestämde att My skulle få en chans till men med Savona följandes med lite längre bak. Denna gång hade My ett annat tempo redan från början och nog kändes det lite som att en polett trillat ned. Det hade det säkert även gjort för Kurre som blev lämnad kvar med väskorna vilket han inte uppskattade utan skrek till. Då vi båda trodde att han råkat ut för något så sprang Linda tillbaka och hämtade honom medan jag väntade med Savona och My i spåret som båda ville fortsätta framåt. Kurre kom med en väldig fart med Linda efter i kopplet och sedan fortsatte spårandet med alla tre vilket faktiskt var riktigt roligt att se. Det kändes faktiskt som att de alla tre hjälptes åt och alla tre ville säkert vara först fram till målet. En viss oro hade jag känt att de skulle kunnat uppstå irritation mellan hundarna men nej de höll sams hela vägen. Savona var den som först kom fram till skanken då Kurre och My hade lite svårt i de vinklar som var även om det inte var något bloduppehåll i spåret. När Savona hade markerat rådjursklöven lät vi My få gå fram och nosa på den vilket hon uppskattade väldigt mycket. Linda kommer behöva ha med sig riktigt gott godis ut i spåren i fortsättningen ;)

Efter spårövningarna tog vi oss hem till Linda med tre trötta hundar och två lika trötta mattar… Kurre ville gå in och vila medan vi andra satt kvar ute.

Shiban My vill ha godis

My och Savona i ett försök att få de båda på bild samtidigt vilket inte låg på deras priolista…

Dalarö

20130622-224748.jpg
Idag blev det en tur ut till Dalarö då jag hört ryktats att det skulle vara sol där men tyvärr lös den med sin frånvaro tills vi hoppade in i bilen för att åka hem… ganska typiskt tycker jag men skönt var det ändå att komma iväg lite. Savona var lite besviken på att jag inte lät henne bada, men idag kände jag inte för att få in en blöt hund i bilen.

Ha en trevlig kväll! För egen del tänkte jag försöka lägga mig så fort vi tagit den sista kvällspromenaden.

Sovmorgon

20130622-105611.jpg
Efter ett hårt midsommarfirande blev det en sovmorgon idag. Det märks att det tar lite mer på krafterna för Savona när det varit många människor som hon inte känner runt omkring även om hon la sig ned och sov under dagen.

Eftersom jag varit lite förvirrad när det var dags att gå iväg hade jag inte fått med mig några leksaker men som tur var hittade vi en boll i en buske som Savona tyckte var riktigt rolig. Hade nästan velat ta den med hem men lämnade kvar den, faktiskt hel och inte söndertuggad…

Tack Elin för att vi fick komma och att du och Jeanette ordnat allt så bra!

Ha en riktigt skön midsommmardag!